#Så mycket kärlek och så lite tid

"Maj och kvällen var sådär ljummen som den är innan sommaren blommat ut. Vi gick hem från en fest utan musik, himlen var upplyst av fyrverkerier och jag visste då att det här är något jag bär med mig för alltid.
Där och då blev vi tillsammans, jag sa rakt ut att jag ville att det skulle vara vi. Och det var vi i många år..
 
Det var vi sommarkvällarna i stugan, där elden höll oss varma och vinet berusade våra sinnen. Det var vi i filmbutiken, där vi velade, vred och vände på varende film tills vi dansade ut och slängde oss i soffan. Bara fanns.
Det var vi på mitten av golvet på den där puben. Du snurrade runt mig i din famn och jag skrattade medan världen virvlade runt omkring oss. 
 
Men sedan kom deprissionen och det var inte vi längre. Vi försökte, liksom jag försökte att sätta en fot före den andra men hur orkar man älska någon som inte vill leva? Och älskar man verkligen någon om man inte vill leva mer?
 
Vi stretade på och emot och vissa stunder var vi tillbaka bland magi och under. Men det blev också mycket smärta, tills det blev plågsamt. 
Där och då tog vi slut. En natt med kramper av sorg och skrik av smärta. Jag avslutade ditt lidande."

1# tonårskärleken

"Min 17 sommar slutade med en tung utdragen suck. Jag levde knappt och hade en ful frisyr. gymnasiet kändes evighetslångt och jag var trött på min vardag.
 
trots mitt dimmiga tillstånd kommer jag än idag ihåg första gången jag såg honom. visst hade jag sett honom i skolan tidigare men det här var första gången jag verkligen såg honom och sedan såg jag inget annat. Jag tyckte om att bara sitta och titta på honom. Hans stålblå ögon och mörka lockar. Jag placerade oss i en glaskupa, en magisk värld.
 
Hade jag inte fått nys om att även han gillade att titta på mig så hade vi nog aldrig pratat. Sms blev filmkvällar som flöt ihop till ett förhållande. Ett förhållande som var stormigt, fyllt av osäkerhet och ord som förblev osagda. Det kastades slutligen sönder som glas mot ett stengolv. Det var en krasch utan några överlevande.
 
Det är märkligt att det som då kändes som det viktigaste i världen idag bara är ett suddigt minne från en annan tid, i ett annat liv. Ett minne från en flicka med långt blont hår, som var nära till skratt men lika nära till tårar. Då kände jag allt för det förhållandet, idag känner jag ingenting."