Skellefteå, you don't understand me

You came a long way you didn't know my name girl 
You thought that I was just a gigolo 
And you told all your friends that I was strange and weird 
But that's a lie that I'm sure you know 
So I'm telling you where to start 
But you're not interested at all 

'Cause you, you don't understand me 
You don't understand what 
What I've been through 
You don't understand me 
You don't understand what 
What I've been through
Oh what I've been through 

It's such a shame I'm wasting all my talent 
Writing songs to you without feelings 
You didn't want the heaven by your side 
That's too bad you'll see 'cause I'm warm and nice 
And now you're telling me where to go 
I wish that I cared, but I don't 

'Cause you don't understand me 
You don't understand what 
What I've been through 
What I've been through 

But I will always be the one that holds you in the end..

Konsten att bli ett år yngre.

Känslan när man tror att man ska fylla 22 men fyller 21 är som att ha lurat döden. Åtminstone klimateriet, benbrott och ändlösa kvällar av bingo spelande.

Mmmm whatcha say, Mmm that you only meant well?

Jag var ganska säker på att det är 22 år jag ska fylla. Det känns som att jag varit 21 redan, jag vet att jag tänkte "21 var mycket bättre än 20 så det går åt rätt håll redan" och "jag är redan 22 och har inte åstadkommit någonting" men tydligen är det 21 jag ska bli. WTF!
Så därför tänker jag spendera dagen på golvet med Imogen Heap och fundera över vad fan....
Och visst var det mindre komplicerat förr? Finns en kanske en anledning till att det är enkelt som en barnlek.