När man får ta det man har

Ikväll hade jag helst suttit på golvet i min röda vackra  långklänningg och lyssnat på William Fitzsimmons. Zeppelin hade också funkat. Bara sitta och vara sådär svår på ett vackert sätt och försöka känna allt det där utan att söka svar. Jag hade tänkt på dig, önskat att du skulle komma in i rummet och utan ett ord lyfta upp mig, bära in mig i sovrummet och älska med mig så som de bara gör på film. 
 
 
Dessvärre har jag inte min klänning här och verkar ha blivit ett med soffa. Dessutom så har jag svårt att tänka mig att jag kan lyftas av mindre än 2 rejäla elefantskötare så jag får helt enkelt nöja mig med soffan, vatten och Zodiac på mute. Zeppelin däremot kan jag nog unna mig! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

ett verk av träning

efter 6 ridpasset så sitter den där, träningsvärken. Lår och rumpa har som vanligt fått ta mest stryk då de är mina klenaste partier. Jag hade tänkt delge mig lite tankar och allt annat jag kommit underfund med. Men sanningen är den att jag kan inte sortera ut någon tanke alls, än mindre sätta ord på den och absolut inte delge mig något jag kommit underfund med då det är lika med zero.  Så nu ligger jag här i min säng med ont i benen och är för trött för att se nyaste TB avsnittet. Life is a bitch mina vänner men ack så underbart.