våren 2012

våren 2012 bokade jag en enkelbiljett till ibiza och ibland undrar jag hur mitt liv hade blivit och hur jag hade utvecklats som person om jag hade åkt. Jag tror att jag hade varit en bättre version av mig själv och kanske hade jag där och då kunnat lära mig att acceptera mig själv.

Men nu blev jag ridlärare istället och det är ju inte så dumt ändå




och jag är inte längre den enda oärliga i den historian

Efteråt kan jag förstå hela raderingsgrejen, jag förstår att inte ha någon kontakt.. okej, jag förstår allt det där. Men jag kan inte förså hur man aktivt kan radera ut någon från de senaste 4 åren, hur man bara låtsas som att det inte hände, att vi inte fanns. Allt det andra, alla de andra människorna som var med då får finnas kvar. Får vara dokumenterade som något slags minne. Men inte vi, det väljer du att radera. Det som du sa var det viktigaste då, det har du raderat som en grådassig skoluppsats från sjunde ring. 
 
Jag vill inte ha det tillbaka, det är inte därför det är för att för mig när jag tänker tillbaka på de åren är det mer så här:
 
 
 
 

ni vet...

...när man har en bra dag och på 30 sek förvandlas den till skit och från skit eskalerar den till fullkomligt fruktansvärd.

så var det idag.