Markusevangeliet

Året var 2008 och det hade tagit slut. Det där som ingen riktigt visste vad det var men det var fint, intensivt och 110% tonårskärlek. Hela sommaren låg jag och krampade på golvet, eller på gräsmattan eller egentligen var som helst där en trasig tonårskropp rymms ihopkrupen. 
Men en regning torsdag i juli bestämde vi oss, jag och mina då närmaste vänner, för att gå ner till den där magiska festivalen som kallas Trästock. Just den kvällen spelade Markus Krunegård och jag hade inte hört en låt av honom innan dess, efter det lyssnade jag inte på något annat. Markusevangeliget var och är soundtracket för mitt första trasiga hjärta, min första hjärtesorg. 
 
 
 
"Ängeln du placerat på min axel skrek
Svalde och blundade skrattade och log
Såg dig djupt i ögonen när gnistan dog"


 
 
"Det doftar och känns exakt som när det var vi
Och jag får tänka på att låta bli
Men det känns, du vet det känns"


om en spellista

 
 
 
I"Det första jag gjorde när vi lagt på var en spellista. En lista med alla de där låtarna som blöder med ett trasigt hjärta. De är tända ljus och att ligga på golvet, stirra i taket och undra om man någonsin kommer att ta sig upp igen, damma av kläderna och gå vidare."
 

Han vet vilken dy jag varit i

Han vet alla mina fel och brister. Han vet att jag alltid talar om hur man ska köra bilen, han vet att jag misstror hälften av det han säger, han vet allt jag gjort, han vet hur jag famlar i mörkret men vägrar bli visad ut från det, han vet hur högt jag kan skrika, han känner varje liten del av min trasiga själ och han ser den mer som den är. som jag är. Han är min bästa vän, min vän som vet varför jag tycker att el motor är roligt eller när jag är på dåligt humör och oftast varför. Jag älskar honom, min bästa vän och jag hoppas att under 2014 kan vi umgås igen utan risk för att jag ska börja stor tjuta.