Förkyld, bio, trött och trött

Sitter och väntar på soppan, har byggt ett fort i min säng av täcken och kuddar där jag tänkte slöläsa lite Nora Roberts slisk innan jag somnar. Ibland känner man så mycket och det är så frustrerande att det inte finns ett enda ord som räcker till att beskriva det med.
 
 

söndag bloody söööndag

Imorgon kick-startar jag och min vän Clas inomhus säsongen. magplattan är lerig, Clas är mer gul än vit och jag är förkyld eller förkyld och lite mer bitter än vanligt. Men imorgon skiter vi i det, vi får kånka oss runt och målet är varken att prestera en snygg runda eller att rida så gruset sprutar. Målet imrogon är att oavsett hur det går så ska jag kunnat gå ut därifrån och inte göra en grej av det, inte sönderanalysera det och inte dra kopplingar till att jag mest troligt måste knyta fast en havresäck i foten och hoppa ner i sjön. jag vill inte säga att jag ska vara nöjd no matter what, det ligger trots allt inte i min natur att vara nöjd men jag behöver ju inte lyssna på the cure resten av dagen och depp-digga i fosterställning med 5 kg choklad i käften.