And in the absence of hope..

"...I need to stay in bed and feel like I might die today."
Är helt slut idag. Så jag ska duscha, tröstäta och om jag orkar, gå ut en sväng.
precis så är känslan idag.

den där hästen..

Snart är det december gott folk! Det innebär att hemresan närmar sig, men tro det eller ej det är inte julmaten, fina vänner eller familjen som jag längtar allra mest efter. Inte ens emme även om han ligger på en stark andra plats, nej det är min lilla gråa älskling som jag längtar allra mest efter. Är man hästnörd så är man, what to do.
I januari så här vi hängt ihop i 4 år minus den här hösten då. Det känns som igår min lilla parvel anlände(nej inte med en stork men nästan). Jag vet att jag styr lite åt "hysterisk 5 åring som älskar sin gunghäst" men jag bjuder på det för jag älskar honom så mycket, mest av allt och det skulle faktiskt räcka med att bara titta på honom(han brukar ändå inte bjuda på så många "klapp-tillfällen")fast live då eftersom, somo vi redan gått igenom, man bara vill slå sig för pannan och utropa "JÖSSES" på 5 olikaa språk. Minst.
Nu vet ni iallafall vad som står högst upp på önskelistan.
Ni tänker kanske nu "Hanna, är det inte så att din häst är minst i världen?" Vi kan väll för ikväll enas om att det var boxarna som var aaas höga, shyssta då?
Lite orelevant kvällshumor som pricken över i:et på ett oerhört strukturerat och givande inlägg.
Ps. Vänner, familj och Emanuel - Jag älskar er också jag lovar, vi ses i jul ändå?