hanna

Jag saknar min bästa vän, min person. Jag saknar dig varje dag, varje gång det händer något eller inte händer någonting alls, jag saknar dig när allt stormar och jag saknar dig när det är alldeles stilla. När jag inte vet in eller ut så är det dig jag vill fråga även om jag hatar ditt svar, när jag tvivlar på mig själv vill jag ha din sko i baken, jag saknar ditt ändlösa pladder av något du snappat upp i någon av alla dokumentärer. Jag vill höra dina åsikter om allt och ingenting, jag saknar ditt sällskap. Jag saknar din jävla moralkompass som jag helt saknar, jag saknar att du frågar 100 gånger hur jag mår fast du redan vet svaret, jag undrar hur du har det. Om du är lycklig, om du fått den där lägenheten, om dimmiga nätter, jag undrar om du hört något nytt band, om du ska gå på någon spelning. Om ni fortfarande knåpar ihop gitarrslingor i den där replokalen. Jag undrar om cirkusbilen överlever och om du provkört folkabussen. Jag undrar om du kan sova hela nätter och hur tydligt dina skrattgropar syns. Jag hoppas att inget trubblar dig och att du gör allt det där du vill men tvivlar på om du kan. Jag vill att du ska veta att jag saknar dig, jag har saknat dig i 377 dagar och att jag älskar dig. Jag kommer alltid älska dig och du kommer alltid vara min person.