Att ta studenten
Så jag vet att studenten var .på tapeten för ungefär 2 månader sedan, kanske lite mer men jag tänkte på det idag. Det är nämligen skolstart snart och många ska påbörja sitt sista skolår innan de tar studenten.
När jag började 3an på gymnasiet var det med stor lättnad och jag kunde inte vänta längre på att det skulle ta slut, detta eviga bussåkande, lektioner, läxor, hänvisningar, prov, ämnen som varken var intressanta eller nödvändiga. Jag ville bara få det bortgjort, vad jag skulle göra efteråt hade jag inte en tanke på bara att det skulle vara 7 gånger roligare och att jag faktiskt kunde välja liter mer specifierat vad jag ville göra eller lära mig.
Men själva studenten var varken den bästa dagen i mitt liv eller den roligaste. Det var kul, javisst! Vi drack en flaska vin var i matsalen sedan gapade vi i bussen in till byn, snubblade oss fram till slutbetyget, vinkat yvigt till mamma och pappa, klättrade på flaket, höll i oss för glatta livet och överröstade både skogarna och jaktarna. Det var kul, det var många kramar och mycket tårar också. Så otroligt sorgligt att de 3 åren kommit till sitt slut, 3 väldigt händelserika år med fantastiska människor som jag älskade så mycket.
ni vet, jag gick på en liten skola med få elever och vi tillbringade hela dagarna ihop. Vi hade inte något klassiskt lektionsupplägg heller vilket gav utrymme för en jäva massa andra påhitt. Många hade eget ställe eller bodde på internatet så det blev en del fester, och vilka fester. Det var också singstar och filmkvällar, kidnappningar och spökberättelser. nattpromenader, kärleksdrama och allt det där andra som hör till i tonåren. På den lilla skolan i Burträsk bildade vi en egen liten familj, det var ju faktiskt så att på den tiden var de människorna som jag spenderade mest tid med.
