There is no Giving up in Jönsson

Igår åt jag och Emanuel middag två gånger, ibland är det nödvändigt och nästan alltid alldeles fantastiskt. Efter det anslöt vi oss till sällskapet på Rågvägen okej förnuvarande är det bara mina päron men inom kort blir vi ett mindre kollektiv. Min bror kommer hem på riktigt efter en visit i Japan på två år och en månad efter hans ankomst kommer hans japanska flickvän. Fortsättning följer indeed.

Nåväl åter till gårdagen. Det var även D-day för att testa hacket som jag köpte igår eftersom att hööks förmåga att leverera de saker man klickar hem har sjunkit väsentligt. Klas mun är som bekant oerhört känslig, överkänslig. Vad jag glömde bort någonstans mellan Ramkvilla och Skellefteå var att klas inte fått sina betar ännu, ja han är även oerhört outvecklad i munnen för att vara 6. Så i förrgår fick jag en känsla av att allt kanske inte var ok då han under en lite längre period varit lite stiff i högersidan och taadaaa på högersida i munnen är tandköttet runt beten i nedre käken inflammerat då den mest troligt håller på att växa(har sett ut så tidigare i munnen och då har det varit det som spökat därav slutsatsen) samt att han inte har någon bete i överkäken på högersidan utan bara mossigt tandkött, dvs den är på g. Vänstersidan dock är helt klar, seg häst.


Hack blev det men det skulle inte gå så lätt, väl framme vid ridhuset har någon släckt lyset permanent i ridhuset. Det gör man från stallet som är igenbommat och vårat 800 kr kort funkar inte som vanligt. Min krösussork reaktion gav sig till känna. Då lyset slocknar av sig själv finns ingen anledning till att vrida av det helt. Iallafall så försökte jag och min far få oss in på andra sett som spånvägen men där stötte vi på en låstdörr, i ett sista desperat försök svingande min far sina ben upp på läktaren och kvällen var räddad.

Vi byggde fram en liten "bana" så att jag kunde träna min bristande teknik. Själva ridningen på hacket var ovant men han blev mycket stillsammare och lostnade jättefint i bakpartiet. Samspelet mellan mina förhållande och drivande hjälper är fortfarande under all kritik men när jag vet vad felet är och klas kan koncentrera sig på väsentliga saker så kommer det bli lättare att justera.

Nu ska jag göra mig frukost och planera min dag. AUF!


 Det här är min far på en "hästhandlar" resa. Jag är oerhört tacksam för allt min familj gör, de är guldvärda.

Kommentera här: