hanna

Året var 2008 och det hade tagit slut. Det där som ingen riktigt visste vad det var men det var fint, intensivt och 110% tonårskärlek. Hela sommaren låg jag och krampade på golvet, eller på gräsmattan eller egentligen var som helst där en trasig tonårskropp rymms ihopkrupen. 

Men en regning torsdag i juli bestämde vi oss, jag och mina då närmaste vänner, för att gå ner till den där magiska festivalen som kallas Trästock. Just den kvällen spelade Markus Krunegård och jag hade inte hört en låt av honom innan dess, efter det lyssnade jag inte på något annat. Markusevangeliget var och är soundtracket för mitt första trasiga hjärta, min första hjärtesorg. 

 

 

 

"Ängeln du placerat på min axel skrek
Svalde och blundade skrattade och log
Såg dig djupt i ögonen när gnistan dog"