nu är vi två

Klas gjorde sitt första pass i snön igår, han var ungefär lika förbryllad som jag. Då han går utan snösulor förtillfället för han styltor, inga monster men tillräckligt för att han ska tycka att det är obehagligt. Inte för att han halkar och så utan för att det blir lite guppigt sådär. Så han varvade med hysteriska bocksprång och att ligga och trycka i steget. Men till slut vart han faktiskt riktigt fin, trots allt guppande.

Min feber känns helt ok nu så jag ska försöka plugga lite(motivationen ligger på 0) och sen ska klasse få klättra idag, ikväll då snön inte är lika styltfrämjande. Annars försöker jag komma ur mitt koma tillstånd och faktiskt bli lite ärtigare. So what jag blir kvar på världens sämsta ställe med skitnödiga människor enda tills i januari pga ändrade familjeförhållanden, jag får ju ändå pyssla på med klas och ibland får man faktiskt ta en för lagt. Jag vet att mina päron har tagit många smällar för mig så jag får härda. Mitt andra knep för att bli ärtig var att kolla igenom gamla hästfilmer för att få en "hästar är ju faktiskt underbart roligt och fantastiskt ändå" upplevelse. Jag blev bara ledsen, min fina bruna älskade häst. Efter Zäta, Sparris, Pave och Klas incidenten så känns inte hästar som något så när som en bubblande glädjekälla.

Jag blir lätt bitter också när jag tänker på hur lätt gnälliga folk blir, allt är en världskatastrof. Men handen på hjärtat och jag hoppas ni tar till er nu, så länge bogbenet inte vrids av och hovbenet håller på att komma ut ur sulan eller att hästen har så mycket pålagringar att den knappt kan stå och måste matas med lugnande så är det en helt okej världskatastrof. Därför är Sparris och Klas helt okej, Klas överlevde! det har aldrig någonsin hänt för mig förut, att det löst sig. Så jag är tacksam varje dag jag får gå ut dit även om det betyder att vissa pass är så hopplösa och vi inte förstår varandra alls så ridbanan förvandlas till en krigszon så är jag glad att jag har min lilla ynkliga häst. Så bubblande glädjekälla nja inte riktigt än men det är alltid nått och det finns inget annat jag vill hålla på med, så det är tags att bita ihop. Slå klackarna i taket och börja jobba för de där små korta stunderna av framgång, euforisk lycka osv.


Mitt tredje och sista försök var Magnus Uggla, så från och med nu är det en regel: Blir man ledsen, opepp, omotiverad, får någonslags dödslängtan eller bara sjukt less så dra på låten nedan. Vrid upp volymen och låt det sjunka in, sen räcker vi finger till alla skitnödiga, omotiverat självgoda, elaka människor och kör vårat race! Vem är på!?


(okej bortse från videon, YT ni vet)