När man får ta det man har
Ikväll hade jag helst suttit på golvet i min röda vackra långklänningg och lyssnat på William Fitzsimmons. Zeppelin hade också funkat. Bara sitta och vara sådär svår på ett vackert sätt och försöka känna allt det där utan att söka svar. Jag hade tänkt på dig, önskat att du skulle komma in i rummet och utan ett ord lyfta upp mig, bära in mig i sovrummet och älska med mig så som de bara gör på film.
Dessvärre har jag inte min klänning här och verkar ha blivit ett med soffa. Dessutom så har jag svårt att tänka mig att jag kan lyftas av mindre än 2 rejäla elefantskötare så jag får helt enkelt nöja mig med soffan, vatten och Zodiac på mute. Zeppelin däremot kan jag nog unna mig!