you can run but you can't hide

Det finns saker som händer i ens liv som man aldrig berättar om, man bara kliver vidare. Tänker på det ibland men sätter inga ord på det och låtsas för allt i världen att det inte påverkat ditt liv det minsta. Men sedan hamnar man i situationer där man reagerar kanske lite obegripligt. Man reagerar utifrån vad man varit med om även om man aldrig nämnt det eller gjort det till en del av sig själv, av sin historia. Någonstans har man ändå bildat en insatsstyrka för att aldrig behöva känna så igen eller så har händelsen satt gränser. Saker man tidigare kunde göra är en omöjlighet.

Så när man kommit till det stadiet att det blir uppenbart att det påverkar ens liv så måste man berätta. På något sätt bara, till den som blir drabbad, som kanske måste veta hur det ligger till för att förstå.

Kommentera här: