jävla söndag
Idag har jag fan varit deppig, sov hela eftermiddagen, bölade lite på dagens träning, bölade lite till, tröståt choklad, trampade lite cyckel och slutligen så yogade jag i en timme. Min depp kom i och med att jag insåg mina begränsningar, saker jag kanske inte kommer får uppleva och droppen kom när Clas(lyssna på det här för det är verkligen inte alls så dramatiskt) var matt på träningen vilket inte är så konstigt med tanke på att han slog rumpan ordentligt i veckan. Alltså det gav mig bara en lucka att få känna väldigt mycket. Jag har inte reflekterat så mycket över min diagnos, mest för att om jag gräver ner mig i den så blir det bara deppigt. Det som är bra med diagnosen är att jag vet varför saker ibland är som de är. Så diagnosen då? Den var tydligen svår placerad, någonstans i det autistiska spektrumet och så nära aspergers man kan komma utan att riktigt ha det.
Nu ska jag duscha, dricka cola, stirra på min skrivare som bara skriver ut blanka papper, eventuellt kasta ut den genom fönstret och sedan se lite Svenska hjärtan.
Peace out