den där hästen..
I januari så här vi hängt ihop i 4 år minus den här hösten då. Det känns som igår min lilla parvel anlände(nej inte med en stork men nästan). Jag vet att jag styr lite åt "hysterisk 5 åring som älskar sin gunghäst" men jag bjuder på det för jag älskar honom så mycket, mest av allt och det skulle faktiskt räcka med att bara titta på honom(han brukar ändå inte bjuda på så många "klapp-tillfällen")fast live då eftersom, somo vi redan gått igenom, man bara vill slå sig för pannan och utropa "JÖSSES" på 5 olikaa språk. Minst.
Nu vet ni iallafall vad som står högst upp på önskelistan.
Ni tänker kanske nu "Hanna, är det inte så att din häst är minst i världen?" Vi kan väll för ikväll enas om att det var boxarna som var aaas höga, shyssta då?
Lite orelevant kvällshumor som pricken över i:et på ett oerhört strukturerat och givande inlägg.
Ps. Vänner, familj och Emanuel - Jag älskar er också jag lovar, vi ses i jul ändå?