classico och allt det där andra

Jag tänkte börja med att berätta om senaste tävling, den då det var 30 grader varmt. Började 110 med 2 tidsfel, hittade till bra ridning och tyckte att han hoppade väl igenom sprången. Men dagens mest intressanta var att jag skulle debutera 120 med min lilla skimmel. Mina tävlingsnerver är inte de bästa och 120 är min monster höjd som en viss tränare galt ut att jag inte kommer ta mig runt. Så med spagettiben, stumhand och årets baksälla så styrde jag runt banan och tog mig faktiskt runt. Vilket känns som en seger med tanke på att jag bara styrde runt och ungefär inget mer. Var helt borta från min ridning, kommer inte ihåg om jag rumpred eller om jag faktiskt lyckades vara lätt i gumpen. Antalet fel var väll något slags personligt rekord men min klas, min lilla skruttiga häst han lotsade runt sin våpiga matte i sin första 120. Hans humör må ha varit i botten men han fightade sig runt och den känslan, känslan av att min lilla häst faktiskt blivit häst och lämnat det valpiga nonchalanta bebisstadiet, det slår faktiskt allt. Så vi laddar om till nästa tävling och förhoppningsvis kan mina nerver hålla sig i styr.

Annars så är jag ju tillbaka i skellefteå vilket är de mest plågsamma jag varit med om i år, så jag flydde till göteborg i början av veckan. åkte karusell och var bara lycklig. Sen bar det av tillbaka norrut med en dunder förkylning och ja även denna gången heter källan Emanuel ;)
Så nu sitter jag här snorig och jävlig. Hoppas ni får en bättre helg än mig och på återseende.

 Skellefteå är alltid kallt
 Hundra år sedan, klasse 3 år och hingst. Ser lite ut som en ponny eller vad tycker ni?

Kommentera här: